God jul och gott nytt år!

Vi på Svamac vill passa på och önska våra kunder och följare en god jul och ett gott nytt år.

Det gamla året piggnade till under andra halvåret och förutsättningarna för att det nya året kommer att uppvisa en bättre konjunktur är goda. Inflationsspöket är åtminstone tillfälligt bortblåst, vilket i och för sig innebär att perioden med räntesänkningarna är över för denna gång. Vidare bedöms kronan fortsätta att förstärkas vilket ger billigare import och för hushållen blir det billigare att resa utomlands. Exportföretagen drabbas dock negativt. I horisonten lurar emellertid räntehöjningar från Riksbanken och storbankerna är snabba med att höja boräntorna, nästan alltid före Riksbanken.  

Å andra sidan blir finanspolitiken påtagligt stimulerande vilket givetvis kan kopplas till en expansiv valbudget. Det gynnar de flesta hushåll, varvid deras reala inkomster stiger, vilket kommer att användas till både konsumtion och sparande. Den privata konsumtionen ger därmed en tydlig positiv effekt på den ekonomiska tillväxten.  Det är emellertid värt att påpeka att det finns grupper som gynnas lite av den expansiva budgeten och det är främst arbetslösa och grupper som är beroende av ekonomiska bidrag.  

Arbetslösheten sjunker

De arbetslösa gynnas emellertid av att jobben blir fler under det kommande året och förstärkningen av den ekonomiska aktiviteten blir dessutom bred och omfattar i princip alla delar av ekonomin. Det problematiska är, som Svamac påpekat under lång tid, att många arbetslösa har en svag utbildningsbakgrund, dvs att den så kallade strukturarbetslösheten är hög. Det har under lång tid saknats en politisk plan över hur strukturarbetslösheten skall behandlas, många nyanlända asylsökande hamnade relativt snabbt hos Arbetsförmedlingen och blev trogna kunder.

Under år 2025 har arbetslösheten stigit av konjunkturella själ och därmed har problemet med den höga långtidsarbetslösheten kommit i bakgrunden. När jobben blir fler under år 2026 gynnar det framför allt gruppen som nyligen blivit arbetslösa och det innebär att andelen strukturarbetslösa kommer att öka påtagligt, dvs långtidsarbetslösheten kommer att utgöra en större del av arbetslösheten.

Arbetsmarknadspolitiken har urholkats

Arbetsmarknadspolitiken har försvagats undan för undan och ansvarig för utvecklingen står att finna hos många regeringar, ja man kan t o m backa till 1990-talet. Det som skedde under 1990-talet var att den mycket höga arbetslösheten bekämpades med ett stort inslag av korta arbetsmarknadsutbildningar. Resultatet blev inte bra och en mängd utvärderingar slog fast att arbetsmarknadsutbildningen inte hade någon effekt att bekämpa arbetslösheten. Det fick till följd att arbetsmarknadsutbildningen hamnade i kylrummet och där har den befunnit sig sedan dess. Detta trots att rekryteringsproblemen ökade undan för undan och nådde en rekordnivå under den senaste högkonjunkturen. Detta skedde samtidigt som strukturarbetslösheten ökade stadigt. Ett centralt inslag för arbetsmarknadspolitiken före 1990-talskrisen var att bekämpa flaskhalsar på arbetsmarknaden genom bristyrkesutbildningar, men den strategin har övergivits.

Asylinvandrare hamnade snabbt hos Arbetsförmedlingen

Den stigande asylinvandringen medförde att strategier hur dessa skulle tas emot utvecklades. Lite förenklat ledde den så kallade arbetslinjen under statsminister Reinfeldt till att invandrare som fått arbetstillstånd/uppehållstillstånd snabbt fördes över till Arbetsförmedlingen som arbetssökande, en relativ stor grupp hade emellertid en mycket svag utbildningsbakgrund. Denna strategi var rätt tänkt men instrumenten att rusta denna grupp saknades.

Arbetsförmedlingen påtalade redan kring 2010 att det krävdes stora och långsiktiga utbildningsinsatser för dessa arbetslösa, men flera regeringar var tondöva inför dessa krav. Utbildningarna skulle vara långvariga och passade därför inte inom ramen för arbetsmarknadsutbildningar.  Förslagen var att de skulle ske inom den kommunala vuxenutbildningen och pågå under många år. Andra åtgärder som lyftes fram var samhällstjänst, förtidspension av arbetsmarknadsskäl mm. Ingen gjordes och detta är därmed förklaringen till att strukturarbetslösheten ökat undan för undan. Detta kommer vidare att vara ett fortsatt stort problem under många år framåt. Ännu finns inget bra förslag för att nedbringa strukturarbetslösheten, dock kommer det att finnas straffande åtgärder på att reducera ersättningar till denna grupp av arbetslösa.

Rekryteringsproblemen blir stora framöver

Rekryteringsproblem nådde rekordnivåer under den senaste högkonjunkturen samtidigt som arbetslösheten förblev hög, denna paradox återkommer vi strax till.  Under de senaste åren har rekryteringsproblemen kommit i bakgrunden pga. att efterfrågan reduceras i samband med lågkonjunkturen. Detta kan vara en orsak till att regeringen valt att göra arbetskraftsinvandringen striktare, dessvärre påhejad av oppositionen.

Det stora misstaget

Stora rekryteringsproblem samtidigt som arbetslösheten var relativt hög ledde till att alltfler pekade på att matchningen på arbetsmarknaden hade försämrats undan för undan. Forskningen pekade gärna på att den så kallade Beveridgekurvan skjutits ut vilket illustrerar försämrad matchning*.  Detta togs som intäkt att arbetsförmedlingskontoren gjorde ett dåligt jobb och att arbetsmarknadspolitiken var dyr och ineffektiv. Det fanns dock inom akademin de som pekade på svagheter i detta resonemang. En var att Beveridgekurvan inte innehöll alla vakanser och en annan och i våra ögon viktigare var att alla vakanser buntades ihop och detsamma gällde för arbetslösa. Det fanns nämligen en utveckling att kompetenskraven steg avseende lediga plaster samtidigt som antalet arbetslösa med bristfällig utbildning ökade. Med andra ord hade matchningen försvårats. Det fanns dem inom akademin som försökte renodla Beveridgekurvan på yrkesområden men där fanns samtidigt stora brister i statistiken, i synnerhet avseende vakanser.

Inom politiken ökade trycket på att förändra arbetsförmedlingens organisation, vilket skedde stegvis. Den stora formaliserade privatiseringen skedde dock 2019. Politiken införde då systemet rusta och matcha, vilket innebar att Arbetsförmedlingen började köpa matchningstjänster från privata aktörer och idéburna organisationer under ett valfrihetssystem för att öka effektiviteten.  Detta är enligt Svamac:s uppfattning en av de största misstagen inom arbetsmarknadspolitiken och ledde till att arbetsförmedlingskontoren lades ned i princip alla mindre- och medelstora kommuner. Detta är nu ett faktum och en återstart att matchningen återigen blir en statlig angelägenhet ligger lågt in i framtiden. Det blir därför kommunerna som måste fortsätta att ta ett allt större ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Det är i det sammanhanget viktigt att kommunerna utvecklar effektiva samarbetsmodeller.

*Beveridgekurvan visar det omvända förhållandet mellan arbetslöshetsgraden (y-axeln) och vakansgraden (x-axeln) på en arbetsmarknad, vilket illustrerar hur effektivt jobb tillsätts . Den lutar vanligtvis nedåt, vilket innebär att låg arbetslöshet ofta korrelerar med höga vakanser (stram marknad, expansion) och hög arbetslöshet med låga vakanser (svag marknad, recession). Förändringar i kurvan avslöjar strukturella förändringar, som kompetensmatchningar (utåtriktad förskjutning) eller förbättrad matchning (inåtriktad förskjutning), vilket indikerar den övergripande arbetsmarknadens hälsa utöver bara konjunkturcykler. 

Svårt att dämpa rekryteringsproblemen

Den stora utmaningen under kommande år förutom hög strukturarbetslöshet är att rekryteringsproblemen relativt snabbt kommer att nå nya rekordnivåer. Detta kommer att bli ett mycket svårlöst problem bland annat pga. att arbetskraftsreserverna är förhållandevis små och kommer att tömmas relativt snabbt. Möjligheterna till att aktivt arbeta för ökad arbetskraftsinvandring har försvårats genom att politiken påtagligt gjort den alltmer restriktiv, och det finns en del som talar för att den kan bli än mer restriktiv framöver.

Vidare rimmar detta illa med att befolkningen i aktiv ålder kommer att utvecklas svagt under kommande decennier, vilket kan kopplas till svaga nativitetssiffror och en krympande nettoinvandring. Däremot ökar antalet äldre i befolkningen påtagligt, vilket leder till att försörjningskvoten ökar undan för undan, dvs. att de som arbetar måste försörja allt fler. Detta är emellertid inte enbart ett svenskt problem. Utvecklingen är ännu mer utmanande i många länder och omfattar alla europeiska länder liksom många länder i Sydostasien. Det innebär också att det i framtiden kommer att bli en kraftigt ökad konkurrens att rekrytera kompetent arbetskraft från andra länder, och i det sammanhanget har inte Sverige några komparativa fördelar.

Färre unga i befolkningen

Antalet ungdomar i befolkningen kommer att minska vilket bland annat kommer att påverka efterfrågan på förskolelärare och lärare. Samtidigt kommer antalet äldre i befolkningen – dvs. 80 plus – att öka kraftigt. Det betyder också att behovet av personal till äldreomsorgen kommer att öka under lång tid. Samtidigt blir tillgången av arbetskraft i åldern 25–64 år alltmer begränsad eftersom befolkningen i den gruppen inte ökar. Den svaga utvecklingen av den aktiva befolkningen kan komma att bli än sämre då risken att nettoinvandringen är överskattad i lagda prognoser.

Valrörelsen blir påfrestande för en arbetsmarknadsexpert

I nästa valrörelse kommer arbetsmarknaden att hamna i fokus. Det kommer att påstås massor av saker och det kommer att skyllas på varandra. Haveriet av arbetsmarknadspolitiken står både nuvarande regering och opposition för, men Centerpartiet kanske har mer skuld i att matchningsfunktionen privatiserades. Sverige har en av EU:s starkaste offentliga finanser men en av EU:s högsta arbetslöshet. Det kommer att påstås att Sverige har massarbetslöshet och skall det tolkas som att Sverige har en av EU:s svagaste arbetsmarknad?

Svamac har under lång tid lyft att den svenska arbetsmarknaden är förhållandevis stark i ett internationellt perspektiv. Sveriges andel av befolkningen som är i jobb är en av världens högsta trots att sysselsättningen försvagats något under det senaste året. Detta kan förefalla förvirrande att ett land har en mycket hög arbetslöshet och en stark sysselsättningsgrad samtidigt. Det sammanhänger bland annat med att politiken har pressat ut befolkningen i aktiv ålder på arbetsmarknaden. Till detta kan också läggas att Sverige är duktiga på att aktivera unga i studier eller jobb jämfört med andra länder. Kommande bild visar att Sverige har nästan högst andel av befolkningen på arbetsmarknaden under första halvåret 2025.

Har arbetsförmedlingen spelat ut sin roll?

Avslutningsvis vill vi lyfta fram att en rad rapporter från IFAU* lyft fram att arbetslösa med svårlösta arbetsmarknadsproblem har stora behov av en personlig kontakt med en arbetsförmedlare och att den arbetsförmedlaren har relativt få kunder. Vidare slår forskningen och beprövad erfarenhet ger besked att tidiga, intensiva och individuellt anpassade insatser ger bäst resultat, men uppdraget till Arbetsförmedlingen är att särskilt prioritera sena insatser. Idag ska Arbetsförmedlingen särskilt prioritera personer som varit utan arbete i mer än två år, vilket förfaller märkligt att vänta så länge. Dessvärre finns det lite som talar för att vi får bevittna en nystart av arbetsmarknadspolitiken. Detta trots att IFAU visat att privatiseringen av matchningsfunktionen inte förbättrat effektiviteten och blivit en dyr affär för skattebetalarna. Vidare har privatiseringen lett till att kunskapen om arbetsmarknaden eroderats hos Arbetsförmedlingen och deras kontaktnät av företagare raserats.

* Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering