Brist på arbetskraft - en ödesfråga
Den allvarliga bristen på arbetskraft kommer inte att ge några marginaler för förhastade beslut. När konjunkturen vänder uppåt kommer digniteten av problemen på arbetsmarknaden att blottas. Det krävs en gemensam kraftsamling för att dämpa skadeverkningarna på ekonomin och välfärden.
Nya rekordnivåer hotar välfärdspolitiken
Under de senaste decennierna har rekryteringsproblemen inom det privata näringslivet ökat undan för undan och nådde en rekordnivå under 2022 (se bild nedan), därefter har en dämpning skett i spåren av en avtagande ekonomisk aktivitet. Det råder ingen tvekan om att bristen på arbetskraft är än mer utbredd inom den offentliga tjänstesektorn men där saknas numera statistiskt underlag. Även inom offentliga yrken innebär recensionen att rekryteringsproblemen kan komma att mildras något. Det betyder att för de närmaste åren skapas ett rådrum för att arbeta fram strategier för att öka tillgången på arbetskraft.
Källa: Konjunkturinstitutet
Allt talar för att bristen på arbetskraft inom det privata näringslivet når nya rekordnivåer under nästa konjunkturförstärkning. Bilden är än mer mörk för många yrken inom den offentliga tjänstesektorn.
Det finns mycket som talar för att situationen inom många yrken inom den offentliga tjänstesektorn blir så allvarlig att välfärdspolitiken inte kan upprätthållas, exempelvis inom äldreomsorgen men också inom hälso- och sjukvården, säger Tord Strannefors, Senior Advicer vid Svamac.
Det kan också vara svårt att upprätthålla kvalitén inom utbildningen. Detta gäller i princip hela landen men situationen kan komma att bli särskilt bekymmersamt i flera expansiva kommuner i framför allt Norrland. De så kallade nya gröna jobben växer bland annat i Skellefteå, Boden, Gällivare, Timrå, Borlänge mm. Den besvärande bristen på arbetskraft kommer att leda till att de privata företagen kommer att rekrytera arbetskraft från den offentliga tjänstesektorn, de kan exempelvis erbjuda både högre lön och bättre arbetstider. Det riskerar att exempelvis urholka möjligheterna att bedriva en adekvat hemtjänst i många kommuner. Vidare leder en ännu större brist på arbetskraft inom hälso- och sjukvården till att de redan långa köerna till vården ökar ytterligare, och det kan bli svårt att upprätthålla en bra akutvård i flera delar av landet.
Inom politiken finns en tro att ökade krav på arbetslösa kan mildra rekryteringsproblemen. Ett argument är att arbetslösheten i Sverige tillhör en av de högsta inom EU-området och att en förbättring av matchningen mellan arbetslösa och lediga platser leder till att rekryteringsproblemen dämpas. Denna åsikt fick den föregående regeringen att helt omdana Arbetsförmedlingen. Matchningen skulle utföras av privata aktörer och den offentliga förmedlingen skötte upphandlingen. Det fick till följd att arbetsförmedlingskontor lades ner i nästan alla mindre och medstora kommuner.
Med andra ord förändrades den svenska arbetsmarknadspolitiska modellen i grunden, en modell som många länder såg på med avundsjuka ögon. Denna förändring har inte lett till att matchningen förbättrats utan rekryteringsproblemen har ju ökat ytterligare, säger Tord Strannefors.
Argumenten som skapade förändringen av arbetsmarknadspolitiken lever dessvärre kvar. Detta är märkligt då arbetslösheten till stor del består av strukturarbetslösa. Många av dessa arbetslösa har mycket kort utbildning, och givetvis krävs massiva utbildningsinsatser för att reducera strukturarbetslösheten, vilket kan dämpa bristen på arbetskraft inom vissa yrken. Det är väsentligt att förstå att gruppen arbetslösa inte i någon större omfattning kan mildra framtida rekryteringsproblem, och det allvarliga är att arbetsmarknadspolitiken dessutom saknar muskler för att möta en ökad arbetslöshet under de kommande åren. Dessutom har Arbetsförmedlingen förlorat kunskap om yrken och rekryteringsproblem eftersom kontaktytan med arbetsgivare har reducerats påtagligt.
Åtgärder utöver kraftigt ökade kompetenshöjande insatser för de strukturarbetslösa är exempelvis att öka arbetsmarknadskunskapen hos dagens unga, vilket kan ske genom att via kunskap påverka ungdomarnas studieval så att utbildningarna bättre överensstämmer med behoven på arbetsmarknaden. Den föregående regeringens reformering av arbetsförmedlingen innebär att kommunerna måste ta ett betydligt större ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Kommunerna måste satsa hårt på vuxenutbildningen för att mildra rekryteringsproblem inom en rad yrken. Det är i detta sammanhang nödvändigt att kommunerna samverkar för att få så kostnadseffektiva utbildningar som möjligt.
Politiska beslut riskerar att förvärra situationen
Det är vidare nödvändigt att stimulera till en stor arbetskraftsinvandring, dvs invandring utanför EU-området. Det är vidare viktigt att den gemensamma arbetsmarknaden inom EU (Schengensamarbetet) används fullt ut och där gäller att använda rätt sökkanaler för att locka hit arbetskraft. Den svenska politiken är emellertid mer eller mindre obegriplig när det gäller arbetskraftsinvandringen. Både regeringen och oppositionen strävar efter att skapa restriktivare regler för arbetskraftsinvandring samt göra den mer byråkratisk. Det allvarliga är att det inte bara saknas en röd tråd i argumenteringen utan att argumenten är mer eller mindre grumliga. Det förekommer siffror som inte går att härleda men allt tyder på att man medvetet eller omedvetet valt att klumpa ihop arbetskraftsvandring (arbetskraft utanför EU), utstationerad arbetskraft, arbetskraft från EU-länder, de som är i Sverige och jobbar illegalt mm. Vidare lyfts fram att arbetskraftsinvandrare tar de enkla jobben för de arbetslösa. Den gruppen ligger på cirka 2 000 personer.
Enligt vår bedömning är det ett stort misstag att försvåra arbetskraftsinvandringen. Det kommer att bli kostsamt för landet när nästa högkonjunktur kommer. Det innebär att rekryteringsproblemen bedöms komma att stiga till återkommande rekordnivåer och försvåra utbyggnaden av de gröna jobben. Den stora förloraren blir dock den offentliga tjänstesektorn. Det privata näringslivet tvingas att söka arbetskraft från den offentliga tjänstesektorn och bristen på arbetskraft riskerar att bli så omfattande att hela välfärdspolitiken eroderas. Det leder också till minskad tillväxt, då en viktig komponent för tillväxten är totalt antal arbetade timmar. Det är också viktigt att förstå att Sverige inte är det mest eftertraktade landet för utländsk arbetskraft, bland annat lockar inte klimatet och språket utgör ett stort hinder. Dessutom strävar andra länder att öka arbetskraftsinvandringen, exempelvis Tyskland. Det är utöver detta värt att påpeka att det sker utvisningar av välutbildad arbetskraft som varit länge i landet och jobbat inom ett bristyrke på grund av att arbetsgivaren gjort något formellt fel vid rekryteringen.